Satt ute på nätet för några dagar sedan och googlade om min
ansiktsförlamning. Efter lite turer hit och dit hamnade jag på
Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm och hittade en
avdelning för rekonstruktiv kirurgi.
Gick in där och kollade och fann att man via nervtransplantation
och/eller muskelförflyttning kan återfå en del av sitt gamla utseende!!

Trodde inte det var sant och var tvungen att läsa en gång till...Jodå,
jag hade läst rätt. Gissa hur många tankar som började fara runt
i huvudet på mig...vilka gäller det, kan jag komma i fråga, kostar det
något, hur går man tillväga.

Tog och skickade ett mail i fredags och har gått och väntat på svar.
Idag orkade jag inte gå i ovisshet längre utan ringde upp
avd. för rekonstruktiv kirurgi på Karolinska. Där fick jag prata med en
sköterska som sa att jag behövde kontakta min familjeläkare för
att få en remiss skickad till sjukhuset. Därefter blir jag kallad till Karolinska
för bedömning och sedan ev. operation!!!

Snabb som en liten vessla ringde jag City Praktiken och fick telefontid
men min doktor nästa onsdag. Jag behövde inte ens boka tid för möte!

Oj, oj oj...tänk om jag kan få den här operationen och bli såpass återställd
att jag inte dreglar och biter mig i kinden och läppen hela tiden!! Men framför
allt kanske jag kan le igen! Jag som av naturen har lätt till leende och skratt
har ju sedan ansiktsförlamningen varit återhållsam med det!!

Nu törs jag inte ta ut alltför mycket i förskott...men hoppas, hoppas!!!