Hösten är här
Ja nu är hösten här! Igår gjorde vi vår årliga höstutflykt
med vår Ford Falcon och det är tradition att göra den innan
vi ställer undan gammelbilarna för i år.
Vi tog en rejäl tur genom Gästrikland, Hälsingland och tillbaks
hem ner genom Dalarna. Det blev en "liten" tur på ca 50 mil
innan vi var hemma igen. Kanonväder och hur trevligt som
helst hela dagen. Vi tycker ju om att lämna de stora vägarna
och leta oss in på lite mindre vägar. Det är då man får se hur
det verkligen ser ut i vårt avlånga land.
Hösten hade kommit en bit längre uppåt landet naturligtvis
och det var så vackert med alla träd som skiftade i höstens
alla vackra färger! Vi hade med oss kaffe o smörgås, men
lunch tog vi efter vägen när hungern gjorde sig påmind!
En alldeles underbart fantastisk dag! Precis vad man behöver
efter en veckas arbete!!
♥Kraaaaamizzzzzar till er alla♥
Slut på frossa o lathet
inte klokt hur kilona smyger sig på så fort man släpper
efter lite! Men det är väl så, har man lätt att gå upp i vikt
så får man hela tiden se upp med vad man stoppar i sig.
Det är bara så himla tråkigt!!! Bläää....
Nu är jag stenhård vad gäller maten, bara nyttigt och bra
så ska väl kilona försvinna....Ska även ta tag i träningen,
bara det att det är så tråkigt att åka iväg ensam! Två av
döttrarna har också kört igång, men våra olika arbetstier gör
det svårt att få till nån gemensam träning!
Jag kämpar på och diciplinen är stenhård just nu...banne mej!!!!!
Uppdatering av besöket på Karolinska
Det som händer nu är att jag skall undersökas av
en neurolog som med hjälp av nålar skall kolla
nervfunktionen på den förlamade sidan av ansiktet!
Innan något annat kan göras måste de veta hur
mycket funkton det finns kvar i nerverna. Är de helt
"döda" eller finns det nåt liv i dem.
Beroende på resultatet av den undersökningen tar
doktorn sedan ställning till hur vi skall gå vidare. Om
det blir någon operation eller om jag kan få hjälp på
annat sätt! Det värsta är att jag får inte ta min botox
injektion innan denna undersökning är klar. Skulle
haft en ny sådan nu annars. Märks iaf att botoxen
gör mitt ansikte mer rörligt, för nu känns det inte kul!
Intet är som väntans tider....
Karolinska sjukhuset
Jaha, så har då Dagen med stort D kommit till slut!
Idag bär det av till Karolinska Universitetssjukhuset
i Stockholm och en expertbedömning av min
ansiktsförlamning! Jag skall vara där 12.45.
Äntligen skall jag få veta om det går att göra något,
eller om det gått för lång tid sen jag blev förlamad.
Det är ju så att med tiden stelnar muskler som inte
används och förvandlas till bindväv. Jag tror gränsen
går nånstans vid 2 år och det har det ju gått nu för
min del. Vi får se vad doktorn säger!
Hur som helst skall det bli skönt att få veta om det går
att göra nåt eller inte. Det tar knäcken på en att gå och
undra hela tiden. Även om det skulle bli ett negativt svar
så vet jag i alla fall efter besöket idag.
Hjälp mig hålla alla tummar att det går att göra nåt,
skulle vara underbart att kunna le igen utan att det
ser ut som en grimas.
Tänk att kunna äta utan att bita mig i läppen eller kinden
och att slippa dregla! Kanske tom kunna blinka och stänga
ögat ordentligt!! Vi får se om det blir verklighet!
Nehej, nu väntar duschen!
Härliga lediga lördag
Drog mig en extra stund innan frukosten, sååå skönt.
Ute skiner solen och jag tror bestämt jag skall ge mig
ut på en liten promenad!
Var med kära mamma igår och handlade kläder åt henne,
hon skall på bröllop idag. Vi blev bjudna på lunch på
Johnnys restaurang ute vid flyget...mums! Tack Kalle!!
Så himla mysigt att umgås några timmar med min goa
älskade mamma! Tyvärr blir det inte ofta tillfälle till det
vilket jag tycker är synd! Hon är relativt pigg med tanke
på att hon iaf är 83 år. Huvudet är det inget fel på, det
är hennes ena knä som är besvärligt, plus att hon har
lite kärlkramp emellanåt!
Avslutade gårdagen med pizza och en öl tillsammans med
"guben". En bra avslutning på en ledig fredag och en ganska
dryg arbetsvecka. Tjejen som jobbar tillsammans med mig
i Sala blev sjuk, så jag har jobbat må-to 8,5 timmar varje
dag utan rast! Fanns ingen annan att ta hjälp av. Nåja, jag
överlevde det också, men desto skönare med ledig fre-lör!
Idag är det som sagt vackert väder och jag ska försöka ta
tillvara dagen på ett bra sätt!
♥Var rädda om er♥
Nu är det bestämt
Det är bara 15 t/v men det är fast och jag ska även jobba
i butiken ute på Hälla och här i Sala om/när det behövs.
Jag har också pratat med Linda på Lögis (där jag fortf. är
timanställd) och det kommer att bli timmar där också.
Ska bli sååå skönt att slippa åka fram o tillbaks till Sala. Kan
konstatera att jag inte är "pendlartypen". Bara besvärligt
tycker jag.
Tror det kommer att bli bra för mig och ser fram emot att
komma tillbaks till badet igen.
Regntunga skyar...och två år med ansiktsförlamning
Tror det skulle klarna upp frampå dagen och det
får vi väl hoppas!
Konstaterar att det är 2 år sedan jag fick min
ansiktsförlamning och det har varit 2 år med många
ups and downs! Där har varit dagar som känts natt-
svarta med hopplöshet och gråt och där har varit
dagar som känts relativt bra. Tankarna har varit många
under de här åren och frågorna likaså.
Alla dessa varför....
Utseendemässigt har förlamningen gått tillbaks en hel
del, men det är egentligen det som inte syns som är
det jobbiga. Att inte kunna tugga ordentligt, att ständigt
bita mig i kinden o läppen när jag äter, att dregla när
jag äter, att inte kunna stänga ögat ordentligt, att det
rycker i ögat när jag tuggar osv.
Såna saker som andra kanske inte lägger märke till,
men som är väldigt påtagliga för mig!
Nåväl, snart är det den 16 september och jag får komma
till Karolinska och experterna där för att se om det går
att göra någonting. Resurserna finns, frågan är om jag
är en passande kandidat för en ev operation. Vad som än
händer så slipper jag iaf undra om det går att göra nåt!
Ha det alla goa där ute!
