Jaha, så har då Dagen med stort D kommit till slut!

Idag bär det av till Karolinska Universitetssjukhuset
i Stockholm och en expertbedömning av min
ansiktsförlamning! Jag skall vara där 12.45.

Äntligen skall jag få veta om det går att göra något,
eller om det gått för lång tid sen jag blev förlamad.
Det är ju så att med tiden stelnar muskler som inte
används och förvandlas till bindväv. Jag tror gränsen
går nånstans vid 2 år och det har det ju gått nu för
min del. Vi får se vad doktorn säger!

Hur som helst skall det bli skönt att få veta om det går
att göra nåt eller inte. Det tar knäcken på en att gå och
undra hela tiden. Även om det skulle bli ett negativt svar
så vet jag i alla fall efter besöket idag.

Hjälp mig hålla alla tummar att det går att göra nåt,
skulle vara underbart att kunna le igen utan att det
ser ut som en grimas.
Tänk att kunna äta utan att bita mig i läppen eller kinden
och att slippa dregla! Kanske tom kunna blinka och stänga
ögat ordentligt!! Vi får se om det blir verklighet!

Nehej, nu väntar duschen!