Nu verkar det som jag inte klarar mig längre.....

Har gått sen förra tisdagen och känt mig en liten aning
ur gängorna. Liiite svid i halsen o ont i huvudet i förra
veckan men inte värre än att jag kunnat jobba.
Folk runtomkring mig har varit förkylda, inte minst guben
som låtit som en riktig whiskydrickare ett par dagar...

I går kväll frös jag och det sved rejält i halsen och idag
känns det som halsen brinner plus huvudvärk och
snuva. Nyser dessutom som en tok....

Summan av kardemumman blir att jag stannar hemma
från jobbet idag. Min chef nere på Igor ville inte ha dit
mig som jag låter.....Nu åker alla tänkbara medikamenter
fram så får vi hoppas det ger sig till i morgon. Vill absolut
inte förlora de få timmar jag har....Dumma förkylning!!!!!

Aaaaaattjjjoooooooooooooooo.......................

Varför trodde vi att allt bara skulle gå framåt med mamma?

Det visar sig att det inte går att göra en kranskärlsröntgen på
henne....Varför då? Jo det har visat sig att hennes njurar är
lite dåliga, plus att hon inte klarar att ligga platt på rygg utan syrgas
den tid det tar att spruta in kontrastvätska och röntga.......

Dessutom hade hon förmaksflimmer/hjärtflimmer natten till torsdag
och de kan inte heller gå in o ge elektrisk stimulans, för då måste
hon sövas och det kan man inte göra med mamma!!!!! Även
cirkulationen är lite dålig med kalla o vita fingrar som följd! En ny
lungröntgen visar att det fortfarande finns lite vatten kvar i lungorna!
Syresättningenav blodet kunde vara lite bättre även om den inte är
fullt så låg som den var i början.....De har ökat syrgasen!!

Moment 22 kallas det visst när allt bara jävlas så här!

Vi kan inte göra så mycket mer än att se tiden an och hoppas
på mirakel.......

Lilla mamma vad jag önskar att jag kunde ta bort allt ont!

♥Älskar dig♥

I morgon är det en vecka sedan jag fick det där ödesdigra
samtalet att mamma låg på lasarettet med svår andnöd!
Veckan har varit omtumlande på många sätt och även gett
tid till eftertanke.......

Det har ju konstaterats efter ultraljud av hennes hjärta att
infarkten var större än man trodde från början. Blodtrycket
har stundom varit jättelågt, 77/33 osv, men igår var det 100/60
tror jag, så det är ju på väg åt rätt håll iaf. Hon har haft besvärligt
med andningen, men klarar sig med lite syrgas nu! Det skall göras
en kranskärlsröntgen på henne nu i veckan och utifrån hur det ser
ut på den så får vi se om det blir ballongsprängning av nåt kärl.

Mammisen börjar bli mycket piggare och sitter på sängkanten
långa stunder. Hon har även börjat äta lite fast föda och det känns
jättebra! Pratar o skojar gör hon också och även det är ju ett gott
tecken! Vi får se tiden an och avvakta kranskärlsröntgen nu.

En sak är säker och det är att mammisen kommer att behöva
hemhjälp när hon kommer hem. I vilken utsträckning det blir
får vi se när det blir dags för vårdplanering....

Vi tar en dag i sänder.....

...istället har jag tillbringat dagen uppe på HIA, hjärt-
intensiven!

Vaknade i morse 05.30 av att telefonen ringde. Det var
min bror som meddelade att mamma var dålig och låg
på Hjärtintensiven. Hon kunde inte andas ordentligt och
hade larmat hemtjänsten som i sin tur larmade ambulansen.

Kastade på mig kläderna och åkte snabbt som attan upp
till lasarettet där mammisen låg uppkopplad med en massa
apparater. De misstänkte en hjärtinfarkt! Hon kunde inte
andas ordentligt utan hade andningsmask.

Har varit däruppe hela dagen, men åkte därifrån vid 16-
tiden. Pratade nyss med en sköterska där och svaret på
lungröntgen visade vatten i lungorna pga hjärtsvikt!
Till saken hör att mamma har både astma och KOL och
alltså lite besvär med andningen redan innan!

De provade att koppla bort andningsmasken vid flera tillfällen,
men då blev det besvärligt och syresättningen i blodet sjönk,
så hon måste ha den tillsvidare! Nu får hon ligga kvar på
intensiven över natten iaf och blir troligen flyttad i morgon...

Lilla mammisen, jag ber till alla höga makter som finns att du
måtte klara detta och bli bra igen!

♥Älskar dig mamma♥

Nu har jag haft ont i huvudet mer eller mindre varenda
dag i drygt 2 veckor. Har inte kunnat förstå vad det
kommer ifrån.
Så i torsdags var jag till tandhygienisten för den årliga
kollen och då när jag gapade hörde hon hur det knakade
i käken. Hon frågade hur länge det gjort så och jag svarade
att det visste jag inte säkert, men ett bra tag. Då undrade
hon om jag inte hade huvudvärk och det talade jag om för
henne att jag haft de sista 2 veckorna.

Hon förklarade att förmodligen är ledytorna skadade,
vilket i sin tur kan vara en följd av min ansiktsförlamning.
Hon konsulterade min tandläkare som var inne på samma
spår, så nu på tisdag skall jag på en undersökning hos
honom för att se om det är något som går att åtgärda med
hjälp av en bettskena....

Ser verkligen inte fram emot att lägga ut flera tusen på en
bettskena, men om huvudvärken försvinner kan det kanske
vara värt det....*suckar djupt*

Aldrig får man vara riktigt glad......

Så här glada såg Amanda och morfar Kalle ut när de var ute o körde
med traktorn en dag i våras.. Med detta vill jag säga att vi får inte
glömma att glädjas i vardagen! Att bara titta på detta kort och se
hur roligt de hade, gör mig glad!




Nu är vi inne i augusti och vädret har väl inte varit alltför bra de senasste
dagarna. Det har regnat från och till....Men som jag skrev i ett tidigare
inlägg har ju sommaren varit sååå fin fram till nu, så det är det vi får
minnas i vinter när snön ligger djup och man helst vill slippa gå ut.
Åtminstone jag som inte är nån vintermänniska.....

Kramisar
Berith

Ja det kan man verkligen säga att dessa båda är!

Håkan och Helene har en härlig livsstil och är dessutom
supertrevliga människor båda två. Att sen Håkan dessutom
är en duktig tatuerare gör ju inte saken sämre! Om ni inte
tror mig kan ni få kika på min rygg....he he....Förresten så
finns bildbevis i ett tidigare inlägg här i bloggen!



Annars är allt bra och vardagen smyger sig på igen efter en otroligt
skön sommar med mycket sol! Precis så som sommaren skall vara!

Nu kommer hösten snart med sina vackra färger och den kan också
vara skön när dagarna fortfarande är ganska varma och luften är
lite klarare och lättare att andas!

Vid knatterbordet
Berith