Var till Westerqwarn med bror o svägerska igår och kollade på Evelina Jämsä's

utställning. Hennes tavlor ger mig rysningar och stämmer så väl in på det jag

gillar och håller högt....

 

De är lite "andliga" och har nåt stort över sig. För mig förmedlar de att vi aldrig

är ensamma, utan det finns annat runtomkring oss. Vi kallar det för olika saker,

men det finns där. Det är jag övertygad om.

 

Jag hade ju en period i mitt liv i början av 90-talet när jag målade ganska mycket.

Jag använde akvarell. Blev aldrig helt nöjd med det jag gjorde utan tyckte att

vad har jag att komma med? (Tror det kallas jantelagen :D)

Sparde en del av mina alster, men en hel del kastades bort, bla de tavlor som hade

lite andligt motiv...var så osäker!

 

Nu känns det rätt att ta upp den tappade tråden igen och jag får sån inspiration av

Evelina, Karolina Lohiniva och ett par andra duktiga tjejer......

 

Jag målar, gör misstag, målar över och försöker igen....precis som i verkliga livet!