Ja nu har 3 månader gått sedan jag vaknade den där morgonen
och upptäckte att jag fått ansiktsförlamning. Det har varit 3 ganska
omtumlande månader där jag vandrat mellan hopp o förtvivlan!

Innan jag fick min ansiktsförlamning hade jag ingen aning om att
det existerade nånting sånt. Nu när man pratar med människor
så känner många någon som haft denna förlamning!

Någonting positivt som det fört med sig är iaf att jag börjat med
kortmakeri och nu även scrapbooking. Det är bara så himla kul!
Jag tackar min dotter Milla för att hon fick mig att börja med denna
hobby där det även finns så många gulliga utövare!

Har gjort ett par nya layouter sen sist.